Andréa Räder

11 februari, 2014
by Andréa Räder
0 comments

Vem orkar köa i sovsäck?

korreInte jag.
Glöm att få tag på biljetter till ”The Grand Budapest Hotel”, premiärfilmen på årets Berlinale.
I en intervju säger regissören Wes Anderson att filmen är hans hyllning till den österrikiske författaren Stefan Zweig (1881-1942), och då blir man nyfiken! Visst kände jag till namnet, men det var också allt. Hade ingen aning om vad han hade skrivit, än mindre läst något.

Och visst, bland böckerna efter min mamma, som hade en välsorterad klassikerbokhylla, fann jag fyra volymer. Vilken skulle jag ta? Jag blundade och greppade en: ”Maria Stuart”.

Efter att ha skrivit om ”Erasmus av Rotterdam” och ”Marie Antoinette” hade Zweig tröttnat på biografier. Men så fick han se en handskrift på British Museum, den handlade om Maria Stuarts avrättning. Genast ställde sig frågan: hade hon varit delaktig i mordet på sin andre make eller inte?
För att få svar köpte Zweig en bok om Stuart: ”Det var en hymn som försvarade henne som vore hon ett helgon, det var en platt och enfaldig bok”, skriver han. ”Nästa dag köpte jag en annan som påstod ungefär motsatsen, och nu började fallet intressera mig. När jag frågade efter en tillförlitlig bok kunde ingen nämna någon…utan att riktigt veta hur, hade jag börjat skriva om Maria Stuart.

”Nu läser jag ”Maria Stuart” med stor behållning och gåshud – det är ett mycket intressant porträtt av en mycket intressant kvinna, hennes liv och hennes öde. Romanen finns i svensk översättning av Hugo Hultenberg (antikvarisk). Och så snart budapestfilmen släpps på vanliga biografer ska jag genast se den.
Och apropå ekorren däruppe…inom kort startar min nya blogg: ”berlinkorren”.

 

 

 

14 oktober, 2013
by Andréa Räder
0 comments

Till alla!

…svarade Polens grand old barnboksmakare och konstnär, på frågan till vilken åldersgrupp han vänder sig med sina bilderböcker.

Jozef Wilkon

Jozef Wilkon

När han för några veckor sedan gästade Berlins litteraturfestival bjöd han på glimtar ur sitt långa liv och rika liv. Han har illustrerat över tvåhundra böcker och vunnit mängder av priser, men i Sverige är han förmodligen helt okänd. Men när Ulf Starks bok om Lilla Asmodeus kom ut på polska häromåret, var det Wilkon som illustrerade.

Maly Asmadeusz, bild Jozef Wilkon

Maly Asmadeusz, bild Jozef Wilkon

På frågan om hans ofta svarta bilder inte skrämmer barn svarade han: absolut inte och barn ska skrämmas!!! Det är bara de vuxna som är rädda och tror att allt måste vara så gulligt, men barn är elastiska – det tål mycket mer än vi tror och barn behöver sanningen.

Om relationen författare och illustratör: Den gode författaren vet att han inte ska lägga sig i för mycket.
Om barnboken i dagens Polen: Det är svårt. Idag finns det mängder av böcker men allt ser likadant ut.  Det är nästan bara vinstintresse och pengarna styr. Förr hade vi högt i tak, vi kunde göra allt.
Favoritfigur: Don Quichot; han är komplett galen, men full av energi.
Viktigaste lärdom: Det ständiga lärandet och att innesluta livet i sina verk.

Om konsten att illustrera: Det är enkelt, bara man vet några saker. Först måste man veta hur det man vill måla ser ut: en människa, en fisk, ett blad eller ett djur. Sen hur det rör sig: hur det springer, kryper, smyger eller flyger. För många slutar lärandet där. Några fortsätter dock och kan måla dygnets olika tider, månen när den lyser, en fågel som sjunger. De kan till och med måla sorg och glädje, rädsla och mod. Några få kan måla sömn, stillhet eller lukten och smaken av en frukt. Men om man kan allt detta, måste man ändå veta hur man sätter ihop text och bild så de kompletterar varandra och spänningen i boken växer, som på teatern, och allt kommer på rätt plats och i rätta proportioner.

Kolla här;  men vad säger han?

11 oktober, 2013
by Andréa Räder
0 comments

Varde ljus

Den ena festivalen avlöser den andra i Berlin och just nu pågår Festival of Light. Som vanligt är det roligare att titta på folk än på själva spektaklet. Men visst är det fint med ljus i mörker. Roligast var fasaden med bilder ur konsthistorien.bebelplatz
bebelplatz2
bebelplatz3
Vid Brandenburger Tor trängdes fotograferande turister och jag konstaterar: kvinnor knäpper med mobilen, män från stativ.
brandenburgertor1
stativ1

gendarmenmarkt
Över Gendarmenmarkt vilar alltid ett märkligt lugn som denna kväll förstärktes av en ensam saxofonist som fyllde tystnaden med sina sammetstoner (eftersom jag hade lämnat bautastativet därhemma ville han inte fastna på bild).
Annat måste det ha varit på E.T. A. Hoffmanns tid. Han bodde i ena hörnhuset och blickade dagligen över det hektiska torglivet och inspirerades grymt. På kvällen satt han på krogen i samma hus och underhöll vännerna med sina psykedeliska historier (jag läser just nu ”Djävulselixiret”). Den anrika krogen har funnits där sen 1811 och är numera en superexklusiv sådan. Snart ska också jag gå dit och skåla.

25 augusti, 2013
by Andréa Räder
0 comments

Ensam i Berlin

… eller Jeder stirbt für sich allein som originaltiteln lyder.
Hans Falladas roman om paret Quangel som för en egen motståndskamp mot naziregimen i Berlin genom att lägga ut postkort med meddelanden runtom i staden, bygger på ett autentiskt rättsfall. Nu har den getts ut på nytt och blivit något av en bestseller. Ofattbart är att Fallada skrev denna tegelsten på mindre än fyra veckor, starkt nedbruten av droger, kort före sin död.

Hans Fallada huset i Carwitz: triangelrabbaten som blommar från mars till oktober, skapad av hustrun Anna Ditzen.

Hans Fallada huset i Carwitz: triangelrabbaten, skapad av hustrun Anna Ditzen, blommar från mars till oktober

Som så många andra av Tysklands kända författare hade också Hans Fallada, som egentligen hette Rudolf Ditzen, en relation till bröderna Grimm och deras sagor. Bakom pseudonymen döljer sig nämligen två sagor: Hans, efter antihjälten Lyckohans som finner frihet och lycka efter att ha bytt ner sig tills han inget mer äger. Fallada, efter den talande hästen i sagan om Gåsvakterskan; den kloka hästen som inte tystnar trots att han får huvudet avhugget och uppspikat i en mörk portgång.
Berlin – Carwitz med Fallada huset som mål är en perfekt dagstur på cykel genom sandiga skogsvägar och utmed glittrande sjöar med finfin vattenkvalité.

Lychen: Wurlsee med ”sundhetsinrättning” vid strandkanen

Lychen: vid Wurlsee finns denna mindre lockande ”sundhetsinrättning” intill strandkanten

Och följ nogsamt tillhörande instruktioner före brukandet

Den som ändå törs prova bör nogsamt följa instruktionerna

Himmelpfort: med himmelsk fikapaus på halva sträckan

Himmelpfort: himmelsk fikapaus på halva sträckan rekommenderas

Carwitz med sjön Luzin:: äntligen i mål!

Carwitz och sjön Luzin med turkosblått vatten. Äntligen i mål!

Efter att ha trampat runt i åtta mil (tur o retur) avslutades dagen med en hutt körsbärslikör – givetvis en för varje ben.

19 augusti, 2013
by Andréa Räder
0 comments

Sverigepokalen och klasskampen

Ända sedan 1975, då jag av ren nyfikenhet beställde en ”Schwedenbecher” på en av Östberlins caféer, har jag spekulerat över denna delikata desserts koppling till Sverige. Hade det månne med Gustaf den II Adolf och trettioåriga kriget att göra? Igår, efter att återigen ha avnjutit denna DDR:klassiker, kom jag gåtan på spåren. Men varsågod, först ska du få receptet på denna revolutionära glasskreation som manar upp till kamp!
Svårighetsgrad: simpel
Tidsåtgång: 5 min
Ingredienser: vaniljglass, grädde, ägglikör och äppelmos
Bild: Gustaf Engberg
Bild: Gustaf Engberg

Vid vinterolympiaden i Oslo 1952 segrade Sveriges hockylag stort (7:3) över DDR:s klassfiende nr. 1,  det vill säg Västtyskland. I eufori och skadeglädje över detta, döpte Walter Ulbricht sin älsklingsdessert till ”Schwedenbecher”. Sedan dess har den funnits och finns fortfarande på många caféer – men bara i forna öst.

 

 

14 maj, 2013
by Andréa Räder
0 comments

Resa i Grimmland

Under maj månad har Grimm-utställningen varit på Mölndals stadsbibliotek. Jag har träffat förskolebarn nästan dagligen. Vi har pratat bild, färg, sagor och tecknat tillsammans. Det har varit fantastiskt roligt! Varje förskolegrupp har fått sagan om ”Rapunzel” (med Maud Mangolds fina översättning och Katalin Szedegis fantastiska bilder) i gåva av biblioteket http://www.maudmangold.se/www.maudmangold.se/Rapunzel.html
Efter Mölndal ska utställningen vidare till Lidköping och jag till Berlin för att jobba därifrån under sommaren, men först efter föreläsningen. Entrén är fri, varmt välkommen!

 

31 mars, 2013
by Andréa Räder
0 comments

Nietzsche hjälper dig att bli en bättre tecknare

För att lyckas måste du dock bemästra din bekvämlighet och utrusta dig med lite übermänschlig energi. Så skyll inte på bristande begåvning, utan öva, säger han i sin ”Menschliches, Allzumenschliches”.
Varsågod, här är Nietzsches handfasta råd:

Teckna hundratals skisser till olika bilderboksidéer.

Teckna dagligen händelser i din omgivning tills du har lärt att fånga det intressantaste och viktigaste med några enkla men träffsäkra linjer.

Var outtröttlig i ditt iakttagande, samlande och tecknande av mänskliga typer och karaktärer.

Teckna så ofta du kan, visa dina bilder för andra och iaktta  med vaksamt och skarpt öga vilken reaktion de väcker hos betraktaren.

Studera konsthistorien och teckna av allt som är skickligt återgivet och konstnärligt högtstående gestaltat.

Studera och fundera ständigt över den mänskliga kroppens rörelser och uttryck, dag som natt.

Utför dessa övningar i tio års tid. Det du därefter producerar i din verkstad tål att visas upp i gatans ljus.

Och Goethe sa:
Om du inte förväntar dig att få en miljon betraktare, bemöda dig inte om att teckna en enda bild.

PS: Som tur är gäller herrarnas råd bara den som har författardrömmar, jag har bara ändrat lite i ovanstående citat.

 

 

7 februari, 2013
by Andréa Räder
2 Comments

Tankar under arbetet


Jag har alltid gillat snygga pennor och om jag ska köpa en present blir det ofta en penna. Att sortera pennor är också roligt och vilken fröjd att få köpa in 1694 pennor som sedan ska vidare till sju skolor i Borås där jag är inkopplad på ett bilderboksprojekt. Jag buntar ihop pennorna i tre olika färggrupper, det går åt många gummisnoddar och rätt vad det är glider tankarna iväg.
Plankstek känner de flesta till men vem har hört tala om stenstek? Inte jag i alla fall och när vi i julas tog en tur till Polen beställde jag en sådan. In kom en rykande het charmottsten med ett rått fräsande köttstycke. Till detta serverades pommes frites, vitlöksmör och stark pepperoni. Hmmm… känn doften!
Restaurangen heter Zalipie och ligger i Gryfino som fram till 1945 hette Greifenhagen. En gång i tiden var den en fridfull wendisk fiskarby. På 1500-talet brann halva staden upp, sen kom pesten och hälften av invånarna dog. Det som fanns kvar förstördes av svenskarna som erövrade staden under trettioåriga kriget. Därefter ockuperades den av Brandenburg och sedan tog preussarna kommandot. Efter det kom en stor översvämning då det mesta flöt bort, följt av andra världskrigets fasor som slutade med att röda armén jämnade stadens centrum med marken. Hur har människorna orkat?
Om det finns någon rättvisa i världen borde Gryfino vara befriat från allt elände de kommande femhundra åren tänker jag och sätter en snodd runt sista pennbunten.

 

1 februari, 2013
by Andréa Räder
0 comments

Hans Rostig

vitrinskåpet på kulturhuset Fyren i Kungsbacka

Våren är på väg och Grimm-utställningen rullar vidare på sin tvååriga turné. Just nu visas den på kulturhuset Fyren i Kungsbacka där jag har träffat klasser från Kollaskolan, Tingbergsskolan och Gullregnskolan och sen blir det sportlovsbesök.  Jättekul!
Därefter bär det av till Östra sjukhuset, sen Alingsås och Mölndal och därifrån vidare till Lidköping. Sen är det höst med nya  platser som väntar. Varje bibliotek skapar sin egen kringverksamhet, och förutom de föremål som följer med utställningen bygger man på med egna sagolika ting. På så vis blir det unikt på varje plats.

kulturhuset Fyren med sagotält

Och apropå ingenting så slutar jag aldrig förundras över tyskarnas efternamn. I Grimmsagorna uppträder både Lycko-Hans, Starke-Hans, Spel-Hans, Late-Hans och Järn-Hans. Och där Smal-Hans är köksmästare blir det inget sovel till potäterna.
Men verkligheten överträffar dikten…skulle du vilja ha din bil hos denne Hans? Växlar öl gör han också!