Äntligen…
I lördags invigdes utställningen ”Det var en gång…”, med bandklippning och allt. Rödluvan och vargen var såklart på plats. Det bjöds på vällagrad sagosaft, mumsiga kakor och nyplockade göteborgska flickäpplen (rosa inuti och mycket aromatiska) till toner av Mozart. Stort Tack alla ni som varit med och ordnat detta så fint! Och härligt att träffa så många vänner!

Och så här blev de två pappskärmarna som är stommen till hela sagoprojektet. De är ”tapetserade” med löstagbara vepor; för efter Frölunda Kulturhus där utställningen pågår till 14 oktober, ska den vandra vidare till nya bibliotek.

Under min bloggvecka på BBN-bloggen har jag under gångna veckan (v 38) berättat om ”Jakten på slott” till bakgrundsfotot på den övre skärmen. Problemet var inte att hitta snygga slott, utan att få till en bra bild utan avancerade hjälpmedel som helikopter, brandstege eller fjärrstyrd kamera. Faktum är att de flesta bilder på stora byggnader måste tas från höjder: dels för att få med allt, dels för att sikten till 99,9% skyms av träd, berg, skog, stolpar, andra byggnader och gud vet inte vad.. Det är helt frustrerande.

Men…till slut fann jag mitt drömobjekt: Lejonborgen i Kassel, eller die Löwenburg som den heter. Och den mina vänner är varken är en riktig borg eller ett riktigt slott, utan en konstgjord borgruin för amorösa möten. Här tillbringade Lantgreve Wilhelm IX somrarna sin älskarinna Karoline von Schlotheim. Den näpna  låtsasruinen från slutet av 1700-talet lät han bygga till hennes ära.

Och tro´t eller ej, men här var bröderna Grimm många gånger i ungdomens dagar. Fast det är en annan historia