Världsarv
Grimms sagosamling är en av världens mest kända och spridda böcker. Den har haft stor betydelse för barnbokens utveckling och ledde till att folksagan blev erkänd som litteratur. Den innehåller 200 sagor och tio legender. Första utgåvan publicerades 1812 och 1815 i två band. Brödernas handexemplar med noteringar ingår i Unescos världsarv.
Ur motiveringen:
”Bröderna Grimms sagosamling är den första systematiska sammanfattningen och vetenskapliga dokumentationen av europeisk och orientalisk sagotradition. Den har översatts till 160 språk och finns representerad i alla världsdelar. Sagosamlingen kan liknas vid en konkav spegel som fångat upp sagotraditioner från olika kulturer, sammanlänkat  dessa och låtit dem stråla ut i ny form… Sagosamlingens unika värde och globala spridning beror på att bröderna Grimm överskred både de tyska och europeiska referensramarna. Därmed skapade de ett universellt mönster för hur folksagor förmedlas.”

Sagor för gammal som ung
Det sägs ibland att folksagor var tänkta för vuxna öron, men frågan är om man alls var så åldersfixerad som vi är idag? Grimms egen föreställning om målgrupp – barn och forskare – fick redan då förläggare att dra öronen åt sig. Också titeln Kinder und Hausmärchen (Barn- och hussagor) är tvetydig. Den kan likaväl syfta på barnkammarlitteratur som den miljö berättelserna en gång hörde hemma i, dvs bland unga och gamla i hus och gårdar.
„Man kan inte tjäna två herrar sam tidigt“, löd den snällaste kritiken. Men crossovern lyckades till sist även om det tog två decennier för sagosamlingen att bli en bestseller. Och för sagoforskningen har sagosamlingen varit ovärderlig.

Visste du att bröderna Grimm

• räddade folksagan till eftervärlden
• inte hittade på sagorna själva (utom en)
• levde tillsammans hela livet
• skrev över 30 000 brev
• samlade över 200 sagor och närmare 600 sägner
• arbetade som bibliotekarier i 20 år
• föddes i kungadömet Hessen i slutet på 1700-talet
• levde i en tid av krig och revolutioner
• tillägnade sagosamlingen Bettina von Arnim, Tysklands första kvinnliga människorättskämpe
• hörde till sin tids kunnigaste filologer
• tecknade mycket som barn
• hade kunniga kvinnliga berättare till sin hjälp
• kämpade för att överleva på sitt arbete
• drabbades av yrkesförbud vid alla tyska universitet
• banade väg för forskning om mytologi, folkloristik, sagor o sägner
• lade grunden för den moderna språkforskningen
• var experter på nordisk mytologi
• översatte Eddan till tyska
• gillade Sverige och svenska språket
• träffade HC Andersen
• var medlemmar i över 70 vetenskapliga institutioner varav 9 skandinaviska
• lade grunden för ”Deutsches Wörterbuch”, en etymologisk historisk ordbok
• Arbetade med 15 olika språk, däribland nordiska och  slaviska språk samt sanksrit
• brevväxlade med den svenske sagosamlaren Hylthén Cavallius och de norska samlarna Asbjörnson och Moe
• gav sagorna en enhetlig språkdräkt som blev stilbildande hur en folksaga ska berättas
•  traskade aldrig runt på landsbygden för att samla sagor