Andréa Räder

”Det är ett enormt material Andréa Räder tagit del av och processat för att kunna presentera det så smidigt och ledigt för läsaren … Räder är dessutom en god berättare som ser till att läsaren trivs i hennes sällskap … Bröderna Grimm – inte bara Snövit är en biografi med ett uppfriskande grepp. Den bottnar i omfattande bakgrundsstudier men förmår tala till en bred allmänhet.”
Maria Lassén-Seger, litteraturforskare. Opsis Barnkultur nr 2/2017

”En rikt bildsatt, välskriven och välkommen skildring av världens mest berömda sagoförmedlare.” Magnus Öhrn, forskare i litteraturvetenskap. BTJ  2017:04

”Det är en aha-upplevelse att läsa Andréa Räders biografi om bröderna Grimm.”
Lisbeth Larsson, forskare i litteraturvetenskap. Göteborgs Posten 15 februari 2017

”Andréa Räder arbetar sig episodiskt fram genom brödernas levnad. Det är både lärt och lättsamt, underhållande och ibland gripande när nöden och döden bittert verkar i berättelsen.” Christian Swalander, litteraturvetare- och kritiker. Alba.nu 6 december 2016

Biografin kan beställas via Adlibris Bokus  Akademibokhandeln

Under maj månad har Grimm-utställningen varit på Mölndals stadsbibliotek. Jag har träffat förskolebarn nästan dagligen. Vi har pratat bild, färg, sagor och tecknat tillsammans. Det har varit fantastiskt roligt! Varje förskolegrupp har fått sagan om ”Rapunzel” (med Maud Mangolds fina översättning och Katalin Szedegis fantastiska bilder) i gåva av biblioteket http://www.maudmangold.se/www.maudmangold.se/Rapunzel.html
Efter Mölndal ska utställningen vidare till Lidköping och jag till Berlin för att jobba därifrån under sommaren, men först efter föreläsningen. Entrén är fri, varmt välkommen!

Jag tippar att dessa skrifter ligger top tre bland världens mest spridda texter. Men ett står klart: utan Grimm är det tveksamt om vi alls haft så många folksagor att berätta och Disney hade definitivt inte existerat utan Grimm. Disney byggde sin karriär på sagorna och sedan dess har Hollywoods filmindustri forsatt vara flitiga.

När jag träffar skolungdomar och frågar om sagornas ursprung blir svaret oftast USA. Kanske inte helt fel, det är vad dom ser. Att Grimm är amerikanska äventyrare på jakt efter monster och spöken börjar också slå rot. Vi tror på det vi ser och underhållning har alltid varit viktigare än anspråk på sanning. Spelar detta någon roll kan man fråga sig?

Slottet i Marburg. Det var där bröderna studerade juridik.

Grimms genialitet
Grimm samlade sagorna åt eftervärlden utan tanke på egen vinning och efterlämnade en skattkista att ösa ur. Sagosamlingens 210 texter speglar inte bara vår europeiska sagotradition och utan delvis även den orientaliska. Genom att ge sagorna en enhetlig språkdräkt överlevde de som litteratur, för redan på Grimms tid hade muntliga berättandet till stor del försvunnit.

De spränglärda bröderna hör till Europas kulturpersonligheter. De arbetade med texter på sexton olika språk, skrev över 30 000 långa brev och mängder av böcker. Deras kontaktnät var stort och internationellt – och det utan facebook, och som språkforskare hanterade de mer än 60 000 citat – och det utan dator! Gick tiden långsammare förr kan man undra?

Grimms sagor är dramer i koncentrat. De är spännande, hemska och humoristiska. Berättarstilen är knapp och effektiv; här finns inget ord för mycket. Istället talar sagorna i bilder som vi själva får fylla med egna erfarenheter och fantasier. Det är därför vi kan ta dem till oss på så många plan oavsett ålder. Hur vi tolkar dem säger kanske mer om oss själva än om sagorna? De är som ordspråk, varje påstående kan motsägas av ett annat.
Det är bilderna vi minns: tre droppar blod i snön, en ung man som klättrar uppför en kvinnas hårfläta, en groda som förvandlas till prins…

Sagan skänker hopp
Sagorna som har berättats på olika sätt genom tiderna är en trygg plats för att övervinna faror. De sänder budskapet att du överlever, att det finns en utväg hur illa det än är.
Kanske är det dags att återövra våra gamla sagor? De är så mycket mer än bara Hollywood!

Lästips: i sin senaste bok har Philip Pullman återberättat femtio Grimmsagor under titeln ”Grimm Tales for Young and Old”.

Äntligen…
I lördags invigdes utställningen ”Det var en gång…”, med bandklippning och allt. Rödluvan och vargen var såklart på plats. Det bjöds på vällagrad sagosaft, mumsiga kakor och nyplockade göteborgska flickäpplen (rosa inuti och mycket aromatiska) till toner av Mozart. Stort Tack alla ni som varit med och ordnat detta så fint! Och härligt att träffa så många vänner!

Och så här blev de två pappskärmarna som är stommen till hela sagoprojektet. De är ”tapetserade” med löstagbara vepor; för efter Frölunda Kulturhus där utställningen pågår till 14 oktober, ska den vandra vidare till nya bibliotek.

Under min bloggvecka på BBN-bloggen har jag under gångna veckan (v 38) berättat om ”Jakten på slott” till bakgrundsfotot på den övre skärmen. Problemet var inte att hitta snygga slott, utan att få till en bra bild utan avancerade hjälpmedel som helikopter, brandstege eller fjärrstyrd kamera. Faktum är att de flesta bilder på stora byggnader måste tas från höjder: dels för att få med allt, dels för att sikten till 99,9% skyms av träd, berg, skog, stolpar, andra byggnader och gud vet inte vad.. Det är helt frustrerande.

Men…till slut fann jag mitt drömobjekt: Lejonborgen i Kassel, eller die Löwenburg som den heter. Och den mina vänner är varken är en riktig borg eller ett riktigt slott, utan en konstgjord borgruin för amorösa möten. Här tillbringade Lantgreve Wilhelm IX somrarna sin älskarinna Karoline von Schlotheim. Den näpna  låtsasruinen från slutet av 1700-talet lät han bygga till hennes ära.

Och tro´t eller ej, men här var bröderna Grimm många gånger i ungdomens dagar. Fast det är en annan historia

En viktig del av arbetet med utställningen ”Det var en gång…” var att hitta det optimala slottet att fotografera.
Det här slottet dög definitivt inte. Varför får du veta på barnboksnätets blogg där jag berättar om den desperata jakten på slott under denna vecka.

På bordet står en primula, Wilhelms älsklingsblomma. Och nu ser jag bröderna tona fram borta vid hörnsoffan böjda över varsin kopp té. De ser inte de minsta slitna ut, bara aningen dammiga. Jag slår mig ner hos dem. De har förstått mitt ärende och ger mig ett minutglas. Tiden för intervjun är utmätt.

 
Berätta något om er barndom
Jacob: Jag är mina föräldrars andre son och född i Hanau 1785. När jag var sex år blev min far utnämnd till Steinaus rådman. Från denna trakt med sina många ängar, omgärdade av vackra vackra berg, har jag de klaraste minnen.

Wilhelm: Trakten kring Steinau har något behagligt över sig. Vi strövade ofta genom ängsbevuxna dalar och vandrade upp på höjderna. Känslan för naturen var måhända medfödd hos oss liksom hos de flesta andra, men fick därigenom extra näring.

Ni var runt tjugo år då ni började samla sagor. Varför?
Wilhelm: Det var kanske hög tid att slå vakt om sagorna, då de som ska bevara dem blir allt färre eftersom seden att bevara dem är på väg att försvinna, liksom alla hemlighetsfulla vrår i hus och trädgårdar viker undan för en praktfull tomhet.

Era sagor är ibland rätt grymma. Är de verkligen lämpliga som barnlitteratur?
Wilhelm: Även regn och dagg som faller är välgörande för allt som finns på jorden. Den som räds att ställa ut sina växter, av oro för att de kunde ta skada och därför hellre vattnar dem inomhus med avslaget vatten, skulle väl aldrig begära att regn och dagg därför borde upphöra.

Jag förstår. Ni samlade i en tid då Tyskland låg under fransk ockupation. Var det därför ni ändrade från prinsessor till…
Wilhelm: kungadöttrar, ja.

Och Rödluvans vinbutelj till…
Jacob: en flaska vin, ja.

Det låter som om ni var språkpuritanister?
Jacob: Ett folk som försummar sitt modersmål kan aldrig blomma.

 Nä, det förstås. Apropå Rödluvan, vad vet ni om sagan?
Wilhelm: Den påminner om en svensk folkvisa: Jungfrun i den blå skogen.

Ni var intresserade av Norden och ni kunde svenska. Vad vet ni om Sverige?
Jacob: Det är ett mäktigt land, överallt reser sig runstenar ur marken.

Och svenska folket då?
Jacob: Svenskarna känns igen på näsans ädla form.

Det sägs att ni hade planer på att utvandra till Sverige?
Jacob nickar.

Men det blev inte så?
Wilhelm: Ju längre han skulle bo utan oss, utan min fru och barnen, desto mer nedstämd skulle han bli.

Så herr Jacob, förblev ungkarl?
Jacob: Det vita hullet på kvinnornas kroppar är avskyvärt

Hoppsan då. Säg något bra om kvinnor då?
Jacob: Att de har vårdat sagotraditionen förnämligt. Utan deras omsorger hade det mesta  förtorkat.

Många av sagorna förmedlades via kvinnor. Detta gäller framförallt den första utgåvan från 1812.
Jacob: men sen giftermålet är det inte mycket bevänt med Gretchen. Hon har liksom alla andra kvinnor bara sin man i huvudet.

Ni var språkforskare också. Om sagosamlingen var frukten från ungdomsåren, så blev ”Deutsches Wörterbuch” (historisk etymologisk ordbok besläktad med bl.a. SAOB) kröningen av er samlade kunskap. Hur fördelade ni arbetet sinsemellan?
Jacob: Då det var dags att sätta igång sa jag till Wilhelm: om jag tar A, så får du ta B.
Wilhelm: Men jag sa: det kommer alldeles för hastigt på, låt mig få börja med D.

Så herr Jacob började med A B och C. Berätta något om A?
Jacob: Av alla ljud, är A det ädlaste och ursprungligaste: kraftfullt ljuder det ur bröst och strupe. Det är barnets första läte och som det lättast lär sig att frambringa. Med rätta står det främst i alfabetet på de flesta språk.

Åter till sagorna. Många handlar om syskonrelationer. Hur har ni det tilsammans?
Jacob (tittar på Wihelm): Han är min bättre hälft.
Wilhelm (tittar på Jacob): Han är den mest trofasta och älskvärda människan i världen.

Plötsligt är båda borta. Minuturet är tomt. Kvar ligger notan och en stjärndaler och alla frågor vi inte hann med.  

Jag och Teddiii (tüskt uttal på Teddy) har problem

Fortsättning följer…