Andréa Räder

15 december, 2012
by Andréa Räder
0 comments

Tre flugor i en smäll

Yes, då var man i Berlin igen. Det bästa med vintern är att inte kunna pyssla i trädgården och därmed få tid för annat: som att ge sig ut på upptäcktsfärd, bli bättre på att fotografera och skrivöva sig på bloggen.

252 spänn för allt detta!

Då jag ändå måste handla gick första utflykten till en marknad som ligger intill S-Bahnhof Yorckstrasse i stadsdelen Schöneberg. Stan har visserligen runt tvåhundrafemtio marknader att välja på, men denna ligger inte bara relativt nära utan är också genuin på så vis att varken turister eller chickimicki-folket har hittat dit – antagligen för att den ännu inte har uppmärksammats i turistbroschyrerna. Här finns inget överdåd av krimskrams, halvfabrikat eller dyrbara delikatesser, däremot ett prima bassortiment till mycket låga priser. Vad sägs om 28 euro för en fullproppad ryggsäck samt fyra matkassar, och då hade jag köpt både fisk och ett halvt kilo av finaste fårosten.

Och inte gör det saken sämre att marknaden ligger intill den trivsamma St. Matthäus Friedhof där man med lite tur kan få sig en pratstund med bröderna Grimm.

Bakom träden skymtar kyrkogårdens gamla kapell.

 

berlinkorren

28 november, 2012
by Andréa Räder
0 comments

Bibeln, Grimms sagor och IKEA katalogen

Jag tippar att dessa skrifter ligger top tre bland världens mest spridda texter. Men ett står klart: utan Grimm är det tveksamt om vi alls haft så många folksagor att berätta och Disney hade definitivt inte existerat utan Grimm. Disney byggde sin karriär på sagorna och sedan dess har Hollywoods filmindustri forsatt vara flitiga.

När jag träffar skolungdomar och frågar om sagornas ursprung blir svaret oftast USA. Kanske inte helt fel, det är vad dom ser. Att Grimm är amerikanska äventyrare på jakt efter monster och spöken börjar också slå rot. Vi tror på det vi ser och underhållning har alltid varit viktigare än anspråk på sanning. Spelar detta någon roll kan man fråga sig?

Slottet i Marburg. Det var där bröderna studerade juridik.

Grimms genialitet
Grimm samlade sagorna åt eftervärlden utan tanke på egen vinning och efterlämnade en skattkista att ösa ur. Sagosamlingens 210 texter speglar inte bara vår europeiska sagotradition och utan delvis även den orientaliska. Genom att ge sagorna en enhetlig språkdräkt överlevde de som litteratur, för redan på Grimms tid hade muntliga berättandet till stor del försvunnit.

De spränglärda bröderna hör till Europas kulturpersonligheter. De arbetade med texter på sexton olika språk, skrev över 30 000 långa brev och mängder av böcker. Deras kontaktnät var stort och internationellt – och det utan facebook, och som språkforskare hanterade de mer än 60 000 citat – och det utan dator! Gick tiden långsammare förr kan man undra?

Grimms sagor är dramer i koncentrat. De är spännande, hemska och humoristiska. Berättarstilen är knapp och effektiv; här finns inget ord för mycket. Istället talar sagorna i bilder som vi själva får fylla med egna erfarenheter och fantasier. Det är därför vi kan ta dem till oss på så många plan oavsett ålder. Hur vi tolkar dem säger kanske mer om oss själva än om sagorna? De är som ordspråk, varje påstående kan motsägas av ett annat.
Det är bilderna vi minns: tre droppar blod i snön, en ung man som klättrar uppför en kvinnas hårfläta, en groda som förvandlas till prins…

Sagan skänker hopp
Sagorna som har berättats på olika sätt genom tiderna är en trygg plats för att övervinna faror. De sänder budskapet att du överlever, att det finns en utväg hur illa det än är.
Kanske är det dags att återövra våra gamla sagor? De är så mycket mer än bara Hollywood!

Lästips: i sin senaste bok har Philip Pullman återberättat femtio Grimmsagor under titeln ”Grimm Tales for Young and Old”.

 

Törnrosa och Fifty Shades of Grey

24 november, 2012 by Andréa Räder | 0 comments


Nu menar jag vädret asså. November är valörernas månad. Det är nu ögon känsliga för grått får sitt lystmäte, åtminstone här i Göteborg. Så njut av regndroppsdis och känsligt blyertsgrått så länge det varar.

Och utställningen om bröderna Grimm ”Det var en gång”, har nu börjat på sin två år långa turné. 2013 är redan fullbokat och varje bibliotek ordnar med egna kringarrangemang. Just nu kan den ses på Hisingens bibliotek där den invigdes med sagomaraton. Därnäst blir det Backa och efter nyår kulturhuset Fyren i Kungsbacka. Det märks att det är Grimmjubileum. I Berlin har man nyligen invigt utställningen ”Rotkäppchen kommt aus Berlin” och nästa år invigs den påkostade utställningen ”Märchenwelten” i Hamburg.

Det är med lite saknad jag tänker tillbaka på Lissabon och sommarens internationella konferens ”Grimms Legacy 200 Years later” som jag deltog i. Inte bara alla föredrag med mångfalden av infallsvinklar på temat, utan också den otroligt charmiga staden och det märkliga slottet i Sintra några mil utanför. Det är där jag tagit fotot på Neptun som sitter ovanpå en av portalerna och kom genast att tänka på en sak: den grå skuggboken ska ju bli film och vore det inte spännande om motspelaren Chris Gray dök upp i den här originella utstyrseln?

Fast… E.L. James ”Fifty Shades of Grey” är en  pryd och välfriserad  BDSM story jämfört med hennes föregångare Ann Rice som skrev en trilogi om Törnrosas erotiska eskapader efter hundra år i dvala. Den går minsann inte av för hackor! Och även den blev värsta bestsellern då det begav sig. Ja, tänk vad man kan hitta på med sagofigurer.

 

24 september, 2012
by Andréa Räder
0 comments

Vernissage och slutet på slottsjakten

Äntligen…
I lördags invigdes utställningen ”Det var en gång…”, med bandklippning och allt. Rödluvan och vargen var såklart på plats. Det bjöds på vällagrad sagosaft, mumsiga kakor och nyplockade göteborgska flickäpplen (rosa inuti och mycket aromatiska) till toner av Mozart. Stort Tack alla ni som varit med och ordnat detta så fint! Och härligt att träffa så många vänner!

Och så här blev de två pappskärmarna som är stommen till hela sagoprojektet. De är ”tapetserade” med löstagbara vepor; för efter Frölunda Kulturhus där utställningen pågår till 14 oktober, ska den vandra vidare till nya bibliotek.

Under min bloggvecka på BBN-bloggen har jag under gångna veckan (v 38) berättat om ”Jakten på slott” till bakgrundsfotot på den övre skärmen. Problemet var inte att hitta snygga slott, utan att få till en bra bild utan avancerade hjälpmedel som helikopter, brandstege eller fjärrstyrd kamera. Faktum är att de flesta bilder på stora byggnader måste tas från höjder: dels för att få med allt, dels för att sikten till 99,9% skyms av träd, berg, skog, stolpar, andra byggnader och gud vet inte vad.. Det är helt frustrerande.

Men…till slut fann jag mitt drömobjekt: Lejonborgen i Kassel, eller die Löwenburg som den heter. Och den mina vänner är varken är en riktig borg eller ett riktigt slott, utan en konstgjord borgruin för amorösa möten. Här tillbringade Lantgreve Wilhelm IX somrarna sin älskarinna Karoline von Schlotheim. Den näpna  låtsasruinen från slutet av 1700-talet lät han bygga till hennes ära.

Och tro´t eller ej, men här var bröderna Grimm många gånger i ungdomens dagar. Fast det är en annan historia

29 augusti, 2012
by Andréa Räder
0 comments

Intervju med brüderna Grimm

Jag är inte död, jag byter bara rum. Jag finns i er och vandrar genom era drömmar
Michelangelo 1475-1564
Jag söker upp brödernas gravar på Sankt Matthäusfriedhof i Berlin, lägger örat mot marken och viskar: herr Jacob och herr Wihelm, hör ni mig? Tystnad. Jag ser mig omkring och bläddrar i minnets karusell. Långt borta kan de inte vara med tanke på Wilhelms hjärtproblem. Kanske är de bara ute på en fika? Jag lämnar gravarna och går in på  Café Finovo – kyrkogårdens fik. Alla gäster sitter ute i solen, men det sägs ju att de döda är ljusskygga. Alltså går jag in, sätter mig och väntar på ett tecken.

På bordet står en primula, Wilhelms älsklingsblomma. Och nu ser jag bröderna tona fram borta vid hörnsoffan böjda över varsin kopp té. De ser inte de minsta slitna ut, bara aningen dammiga. Jag slår mig ner hos dem. De har förstått mitt ärende och ger mig ett minutglas. Tiden för intervjun är utmätt.

 
Berätta något om er barndom

Jacob: Jag är mina föräldrars andre son och född i Hanau 1785. När jag var sex år blev min far utnämnd till Steinaus rådman. Från denna trakt med sina många ängar, omgärdade av vackra vackra berg, har jag de klaraste minnen.

Wilhelm: Trakten kring Steinau har något behagligt över sig. Vi strövade ofta genom ängsbevuxna dalar och vandrade upp på höjderna. Känslan för naturen var måhända medfödd hos oss liksom hos de flesta andra, men fick därigenom extra näring.

Ni var runt tjugo år då ni började samla sagor. Varför?
Wilhelm: Det var kanske hög tid att slå vakt om sagorna, då de som ska bevara dem blir allt färre eftersom seden att bevara dem är på väg att försvinna, liksom alla hemlighetsfulla vrår i hus och trädgårdar viker undan för en praktfull tomhet.

Era sagor är ibland rätt grymma. Är de verkligen lämpliga som barnlitteratur?
Wilhelm: Även regn och dagg som faller är välgörande för allt som finns på jorden. Den som räds att ställa ut sina växter, av oro för att de kunde ta skada och därför hellre vattnar dem inomhus med avslaget vatten, skulle väl aldrig begära att regn och dagg därför borde upphöra.

Jag förstår. Ni samlade i en tid då Tyskland låg under fransk ockupation. Var det därför ni ändrade från prinsessor till…
Wilhelm: kungadöttrar, ja.

Och Rödluvans vinbutelj till…
Jacob: en flaska vin, ja.

Det låter som om ni var språkpuritanister?
Jacob: Ett folk som försummar sitt modersmål kan aldrig blomma.

 Nä, det förstås. Apropå Rödluvan, vad vet ni om sagan?
Wilhelm: Den påminner om en svensk folkvisa: Jungfrun i den blå skogen.

Ni var intresserade av Norden och ni kunde svenska. Vad vet ni om Sverige?
Jacob: Det är ett mäktigt land, överallt reser sig runstenar ur marken.

Och svenska folket då?
Jacob: Svenskarna känns igen på näsans ädla form.

Det sägs att ni hade planer på att utvandra till Sverige?
Jacob nickar.

Men det blev inte så?
Wilhelm: Ju längre han skulle bo utan oss, utan min fru och barnen, desto mer nedstämd skulle han bli.

Så herr Jacob, förblev ungkarl?
Jacob: Det vita hullet på kvinnornas kroppar är avskyvärt

Hoppsan då. Säg något bra om kvinnor då?
Jacob: Att de har vårdat sagotraditionen förnämligt. Utan deras omsorger hade det mesta  förtorkat.

Många av sagorna förmedlades via kvinnor. Detta gäller framförallt den första utgåvan från 1812.
Jacob: men sen giftermålet är det inte mycket bevänt med Gretchen. Hon har liksom alla andra kvinnor bara sin man i huvudet.

Ni var språkforskare också. Om sagosamlingen var frukten från ungdomsåren, så blev ”Deutsches Wörterbuch” (historisk etymologisk ordbok besläktad med bl.a. SAOB) kröningen av er samlade kunskap. Hur fördelade ni arbetet sinsemellan?
Jacob: Då det var dags att sätta igång sa jag till Wilhelm: om jag tar A, så får du ta B.
Wilhelm: Men jag sa: det kommer alldeles för hastigt på, låt mig få börja med D.

Så herr Jacob började med A B och C. Berätta något om A?
Jacob: Av alla ljud, är A det ädlaste och ursprungligaste: kraftfullt ljuder det ur bröst och strupe. Det är barnets första läte och som det lättast lär sig att frambringa. Med rätta står det främst i alfabetet på de flesta språk.

Åter till sagorna. Många handlar om syskonrelationer. Hur har ni det tilsammans?
Jacob (tittar på Wihelm): Han är min bättre hälft.
Wilhelm (tittar på Jacob): Han är den mest trofasta och älskvärda människan i världen.


Plötsligt är båda borta. Minuturet är tomt. Kvar ligger notan och en stjärndaler och alla frågor vi inte hann med.